Arki: En liten o med 50 invanare en timmes battur fran Patmos. En sadan bat hade jag velat aka till Piraeus (Aten)med. Det var nog den typen som gick pa 70-talet. I vinden pa dack blir det till slut tillrackligt kyligt for att kunna ga in och dricka varmt - det var langesen!
Uppfor en stenig brant i stekande sol for att titta pa nagon stangd liten kyrka som inte var mycket att se. Svettigt.
Stranden med turkost vatten ar en lang promenad bort, over getternas betesmark. Och trots att den utlovade sanden inte syns till och att det knappt finns nagon skugga, sa ar den val vard moedan! Jag badar i det turkosa, samlar kritvita stenar och pyttesma snackskal.
En kvinna forsvinner sparlost fran stranden. Mannen kor oroligt sin lilla bat fram och tillbaka och spanar. Vi ropar till varandra genom vinden.
I hamnen forklarar jag om och om igen. Nya personer som forstar battre engelska vinkas dit. Jag far prata med grekisk polis i telefon. Det tar laaang tid att bokstavera mitt efternamn pa engelska. Tillslut blandar jag ihop varenda bokstav. Sa ar det nar man har varsitt sprak utover, och till och med skilda alfabet.
Jag bade vill och vill inte veta vad som hant. Tank om hon drunknat medan jag lag pa stranden och laste min bok.
Godaste maten gor att dagen kanns battre igen. Grekisk glutenfri 'pizza' pa potatisbotten och mjuk getost till salladen.
Battur i solnedgangen.
måndag 26 juli 2010
fredag 23 juli 2010
Och Ikaros flog...
Det ar latt att forsta att Ikaros kastade sig ut fran klipporna med sina bevingade fotter. Sarskilt som havet var djupblatt och glittrande under honom och himmeln molnfri med en blekrosa ton vid horisonten. Kanske sag han mot getterna som blev sma prickar pa bergssluttningen. Kanske mot olivtraden som sjonk for varje vingtag.
Nog flog han hogre an faglarna innan vaxet borjade smalta. Han markte det inte forst i sitt hogmod. Och vem skulle inte bli hogmodig vid utsikten att na solen? Om fjadrarna varit sammansatta av nagot mer varmetaligt hade han kanske lyckats. Kunnat rora solstralarna med sina bara fingrar, stracka ut armar och ben mot solskivans kanter och forega Leonardo i studiet av de manskliga proportionerna.
Da hade Ikaros sluppit atervanda till jorden som en forlorare. Eller gjorde han? Det tacker inte min mytologikannedom.
Kanske dog han martyrdoden for vetenskapen. Eller for sin demonstration av hogmodets uppgang och fall, da han stortade mot vagorna. Kastades hans kropp mot sylvassa klippor, eller simmade han i land med den besegrades uppgivna leeende? Var de ododliga, Ikarosoch de andra? Eller hyllas hans blodsoffer av efterlevande?
Hur modig var inte denne yngling som trodde pa sin sak anda in i doden. Likt det mod som aterfinns hos sjlvmordsbombarna. Men Ikaros offrade sig inte for sin tros skull och inte for att blidka hogre makter. Sjalva solen blev ju hans fall! Han riskerade livet for att flyga hogre an nagon - dodlig eller ododlig - fore honom.
Kanske var han bara ett offet for ungdomens ofardiga hjarnstruktur. Da visserligen riskbedomning men ack sa knappvardigt konsekvenstankande annu utvecklats. Samma just strukturerade formaga som far mig att avsta fran att barfota bestiga de hoga, vassa klippblock jag simmat ut till. Det som far mig att avsta fran risken att storta ner och slas blodig innan jag drunknar. Det som gor tillvaron lite mindre spannande - och mig lite mindre lik Ikaros.
Nog flog han hogre an faglarna innan vaxet borjade smalta. Han markte det inte forst i sitt hogmod. Och vem skulle inte bli hogmodig vid utsikten att na solen? Om fjadrarna varit sammansatta av nagot mer varmetaligt hade han kanske lyckats. Kunnat rora solstralarna med sina bara fingrar, stracka ut armar och ben mot solskivans kanter och forega Leonardo i studiet av de manskliga proportionerna.
Da hade Ikaros sluppit atervanda till jorden som en forlorare. Eller gjorde han? Det tacker inte min mytologikannedom.
Kanske dog han martyrdoden for vetenskapen. Eller for sin demonstration av hogmodets uppgang och fall, da han stortade mot vagorna. Kastades hans kropp mot sylvassa klippor, eller simmade han i land med den besegrades uppgivna leeende? Var de ododliga, Ikarosoch de andra? Eller hyllas hans blodsoffer av efterlevande?
Hur modig var inte denne yngling som trodde pa sin sak anda in i doden. Likt det mod som aterfinns hos sjlvmordsbombarna. Men Ikaros offrade sig inte for sin tros skull och inte for att blidka hogre makter. Sjalva solen blev ju hans fall! Han riskerade livet for att flyga hogre an nagon - dodlig eller ododlig - fore honom.
Kanske var han bara ett offet for ungdomens ofardiga hjarnstruktur. Da visserligen riskbedomning men ack sa knappvardigt konsekvenstankande annu utvecklats. Samma just strukturerade formaga som far mig att avsta fran att barfota bestiga de hoga, vassa klippblock jag simmat ut till. Det som far mig att avsta fran risken att storta ner och slas blodig innan jag drunknar. Det som gor tillvaron lite mindre spannande - och mig lite mindre lik Ikaros.
söndag 18 juli 2010
En annan del av gud
I grottan dar Johannes fatt sina uppenbarelser ar det nu en kyrka. Jag hor sang redan i trapporna dit ner. En snall dam visar de marinbla lanekjolarna som nar ner till fotterna. Jag smyger in. Det ar morkt och luktar rokelse, prasten sjunger pa latin, tror jag. Stamningen ar magisk. En tant kommer snart fra och korsar sig flera ganger medan hon gestikulerar bestamt att jag inte far ha korslagda ben. Jaha. Jag undrar hur manga fler jag upprort med min omedvetna vana. Jag kanner mig lite dum som gjort fel, utpekad och kritiserad. Sedan tycker jag synd om de som lever i en tillvaro full av fel. Vad ar det mer man maste avsta fran forutom att korsa benen i kyrkan? Som ar sa viktigt att man tillrattavisar framlingar.
De tillkallar en annan del av gud, tanker jag. Min gud finns i naturen, i hav, berg, skog, himmel. Massan intensifieras. Maen jag inte kan se sjunger och prasten rabblar, skramlar med nagot jag inte vet namnet pa. Rokelsen ar tjock och manga tander ljus, korsar sig gang pa gang, ber, staller sig upp fran och till. Jag borjar kanna mig obehaglig till mods. Utelamnad och med allt storre avstand till min egen gudom. Jag har inte vagat rora mig men nu langtar jag ut. Darute ar sol och vind och himmel.
De tillkallar en annan del av gud, tanker jag. Min gud finns i naturen, i hav, berg, skog, himmel. Massan intensifieras. Maen jag inte kan se sjunger och prasten rabblar, skramlar med nagot jag inte vet namnet pa. Rokelsen ar tjock och manga tander ljus, korsar sig gang pa gang, ber, staller sig upp fran och till. Jag borjar kanna mig obehaglig till mods. Utelamnad och med allt storre avstand till min egen gudom. Jag har inte vagat rora mig men nu langtar jag ut. Darute ar sol och vind och himmel.
Ur dagboken: Langtorna
Jag har hittat en hangmatta. Eller hittat och hittat, jag sag den forsta formiddagen har men idag var den inte ihopbunden sa jag provlag den. Lange. Innan killen som hangt upp den kom forbi.
Under den langa stunden i hangmattan insag jag att det var just vad jag langtat efter hela aret. Skyddande ljusgrona tradkronor ovanfor, vaggande, halvt skymd och med utsikt over havet. Mycket mer kan man inte begara. Jag lag dar och tankte och tankte och kande att har kanske jag till och med kunde bli klar.
Igar kvall satt jag lange pa stranden och ovade pa flojten. Det lat inte sa vackert men ett par stycken kom forbi och lyssnade anda. Sedan blev det stjarnklart och jag lag pa en sten och hittade pa egna stjarnbilder. Sadant har jag ocksa langtat efter lange, lange. Nar vindarna da och da blaste undan sarongen fran benen fros jag nastan lite. Det var sa skont.
Under den langa stunden i hangmattan insag jag att det var just vad jag langtat efter hela aret. Skyddande ljusgrona tradkronor ovanfor, vaggande, halvt skymd och med utsikt over havet. Mycket mer kan man inte begara. Jag lag dar och tankte och tankte och kande att har kanske jag till och med kunde bli klar.
Igar kvall satt jag lange pa stranden och ovade pa flojten. Det lat inte sa vackert men ett par stycken kom forbi och lyssnade anda. Sedan blev det stjarnklart och jag lag pa en sten och hittade pa egna stjarnbilder. Sadant har jag ocksa langtat efter lange, lange. Nar vindarna da och da blaste undan sarongen fran benen fros jag nastan lite. Det var sa skont.
Ur dagboken: Laangsamhetens lov
Det ar det har med rytm. Jag har upphavt den vanliga och ska hitta den nya, semesterrytmen. Eller leva med franvaron av den. Det ar harligt att vakna pa morgonen och veta att jag ska agna dagen och morgondagen och de kommande dagarna at precis det jag har lust med. Men samtidigt behovs ramarna och formen - tanker jag redan nu.
***
Jag forsoker ge mig sjalv tystnad. Tror att jag behover den. For att hora vad jag tanker. Kanner. Onskar och vill. Men det ar inte helt latt och ett visst mod och sjalvdisciplin kravs ocksa. Ansalange tar jag det som det kommer. Time for timme. Jag maste inget. Kravlost. Nar upplever man det hemma i vardagen?
***
Jag oroar mig mer. Haller pa att forlora ododligheten som hor till ungdomen. Jag ar i alla fall tryggare i mig sjalv och tar mig med ro. Jag vet i alla fall att njuta av langsamhetens lov. Att gora allt med ro och lite mer narvaro an jag brukar. Ingenting at brattom. Varken i evigheten eller pa greklandssemestern.
***
Jag forsoker ge mig sjalv tystnad. Tror att jag behover den. For att hora vad jag tanker. Kanner. Onskar och vill. Men det ar inte helt latt och ett visst mod och sjalvdisciplin kravs ocksa. Ansalange tar jag det som det kommer. Time for timme. Jag maste inget. Kravlost. Nar upplever man det hemma i vardagen?
***
Jag oroar mig mer. Haller pa att forlora ododligheten som hor till ungdomen. Jag ar i alla fall tryggare i mig sjalv och tar mig med ro. Jag vet i alla fall att njuta av langsamhetens lov. Att gora allt med ro och lite mer narvaro an jag brukar. Ingenting at brattom. Varken i evigheten eller pa greklandssemestern.
onsdag 14 juli 2010
En flaekt fran Grekland
Nu ar det nog dags att vaecka liv i bloggandet igen. For att hinna hoera av mig till flera under den dyrbara internettiden.
Aten i juli - hur tankte jag da?? Aven om drygt 30 grader inte later sa blodigt sa ar ju solen MYCKET hetare an hemma och varmer upp all sten som liksom straalar varme in i varje por. Jag inledde med ett dygns varmeslag, vatskebrist redan fran flygresan, huvudvark, ingen mat, yr och illamaaende. Men tankte att jag faar nastan skylla mig sjalv, det aer ju jag som planerat. Foersta natten njot jag atminstone av eget rum med luftkonditionering och fin dusch. Spenderade maaaaanga timmar i sangen. Naer jag jaettefin fruktmarknad blev jag naestan graatfaerdig vid asynen av frukost!
Naesta natt hade jag tillgang till koek och en mataffar i narheten och dessutom sovsalen foer mig sjaelv, kanske tur det eftersom jag var tvungen att haella vatten over linnet och haaret foer att bli tillrackligt avkyld for att kunna sova. Vaknade dessutom jaettekissnodig TRE gaanger, efter att ha druckit massvis med vatten liksom i efterhand och i forebyggande syfte samtidigt.
Jag har nu lyckats vara i Aten tvaa ganger utan att komma till Akropolis! Det var stangt pa formiddagen paa grund av strejk saa jag gick till akropolismuseet salange och naer det sen oppnade mitt paa dagen bestamde jag att det inte var vart 12 euro att klattra upp paa ett berg och titta pa ruiner utan minsta skugga under de varmaste timmarna pa dagen. Jag hade inte tid med solsting eftersom jag skulle med faerjan samma kvaell. Akropolis ligger nog kvar paa hemvaegen eller ett annat aar daa jag aer i Grekland vid naagon svalare aarstid. (Men visst aer det konstigt - precis som att jag varit tre gaanger i Paris utan att vara paa Louvren) Men nu taenkte jag istaellet att museum is the shit - daer aer det kallt inomhus, och gick till arkeologiska museet istallet. De hade jaettefina utstaellningar!! Vacker keramik att teckna av, en spannande egyptisk del och sa demonstrerades skulpturens utveckling - det jag forsokt formedla till 9:an paa konsthistorieperioden. Jag langtade nastan efter nasta konsthistorieperiod sa har mitt i sommarlovet.
Ja, sen tillbringade jag kvallen i Piraeus, hamnen utanfor Aten och fick biljett till nattfaerjan til Patmos. Vad jag aelskar att sova paa baatar!!! Det aer saa underbart. Att gaa och laegga sig paa daecket, nyduschad, blicka ut oever havet och vara paavaeg. Jag blir full av saang! Min sovplats var lite haard och blaasig men tillslut sov jag gott och vaknade i morgonsolen med utsikt mot Patmos, en knapp timme innan vi var framme. Jag hann med en morgontoalett, packa ihop i lugn och ro och att aeta pistaschnoetter till frukost. Men resan tar alltid slut foer fort, jag hade gaerna suttit naagra timmar till paa baaten.
I hamnen moettes jag av agaren till campingen jag planerat att bo paa och han korde mig och bagage de 2 kilometrarna saa att jag slapp baera. Perfekt! Stefamos Flower Camping, stod det paa skylten och jag tankte: en hippiecamping, det blir nog bra. Men det var faktiskt riktigta flowers, i mangder och ljuvligt doftande. En lugn camping, med nagra andra semestrare fran skilda nationaliteter aeven greker. Idag har jag tillbringat saekert 5 timmar paa stranden, i skuggan av ett traed, laest, sovit, simmat. Nu en shoppingtur till lilla stan naer kvaellssvalkan tillaater.
Det var saa obeskrivbart laengesen tiden stod stilla. Att faktiskt kunna reflektera oever tillvaron - nu och daa och sen, bara vara, kaenna efter inpirationen. Jag har med mig tvaa boecker, en skrivbok, akvarellfaetger, flojt, broderi... Och havet ger staendigt lugn och frihet.
Aten i juli - hur tankte jag da?? Aven om drygt 30 grader inte later sa blodigt sa ar ju solen MYCKET hetare an hemma och varmer upp all sten som liksom straalar varme in i varje por. Jag inledde med ett dygns varmeslag, vatskebrist redan fran flygresan, huvudvark, ingen mat, yr och illamaaende. Men tankte att jag faar nastan skylla mig sjalv, det aer ju jag som planerat. Foersta natten njot jag atminstone av eget rum med luftkonditionering och fin dusch. Spenderade maaaaanga timmar i sangen. Naer jag jaettefin fruktmarknad blev jag naestan graatfaerdig vid asynen av frukost!
Naesta natt hade jag tillgang till koek och en mataffar i narheten och dessutom sovsalen foer mig sjaelv, kanske tur det eftersom jag var tvungen att haella vatten over linnet och haaret foer att bli tillrackligt avkyld for att kunna sova. Vaknade dessutom jaettekissnodig TRE gaanger, efter att ha druckit massvis med vatten liksom i efterhand och i forebyggande syfte samtidigt.
Jag har nu lyckats vara i Aten tvaa ganger utan att komma till Akropolis! Det var stangt pa formiddagen paa grund av strejk saa jag gick till akropolismuseet salange och naer det sen oppnade mitt paa dagen bestamde jag att det inte var vart 12 euro att klattra upp paa ett berg och titta pa ruiner utan minsta skugga under de varmaste timmarna pa dagen. Jag hade inte tid med solsting eftersom jag skulle med faerjan samma kvaell. Akropolis ligger nog kvar paa hemvaegen eller ett annat aar daa jag aer i Grekland vid naagon svalare aarstid. (Men visst aer det konstigt - precis som att jag varit tre gaanger i Paris utan att vara paa Louvren) Men nu taenkte jag istaellet att museum is the shit - daer aer det kallt inomhus, och gick till arkeologiska museet istallet. De hade jaettefina utstaellningar!! Vacker keramik att teckna av, en spannande egyptisk del och sa demonstrerades skulpturens utveckling - det jag forsokt formedla till 9:an paa konsthistorieperioden. Jag langtade nastan efter nasta konsthistorieperiod sa har mitt i sommarlovet.
Ja, sen tillbringade jag kvallen i Piraeus, hamnen utanfor Aten och fick biljett till nattfaerjan til Patmos. Vad jag aelskar att sova paa baatar!!! Det aer saa underbart. Att gaa och laegga sig paa daecket, nyduschad, blicka ut oever havet och vara paavaeg. Jag blir full av saang! Min sovplats var lite haard och blaasig men tillslut sov jag gott och vaknade i morgonsolen med utsikt mot Patmos, en knapp timme innan vi var framme. Jag hann med en morgontoalett, packa ihop i lugn och ro och att aeta pistaschnoetter till frukost. Men resan tar alltid slut foer fort, jag hade gaerna suttit naagra timmar till paa baaten.
I hamnen moettes jag av agaren till campingen jag planerat att bo paa och han korde mig och bagage de 2 kilometrarna saa att jag slapp baera. Perfekt! Stefamos Flower Camping, stod det paa skylten och jag tankte: en hippiecamping, det blir nog bra. Men det var faktiskt riktigta flowers, i mangder och ljuvligt doftande. En lugn camping, med nagra andra semestrare fran skilda nationaliteter aeven greker. Idag har jag tillbringat saekert 5 timmar paa stranden, i skuggan av ett traed, laest, sovit, simmat. Nu en shoppingtur till lilla stan naer kvaellssvalkan tillaater.
Det var saa obeskrivbart laengesen tiden stod stilla. Att faktiskt kunna reflektera oever tillvaron - nu och daa och sen, bara vara, kaenna efter inpirationen. Jag har med mig tvaa boecker, en skrivbok, akvarellfaetger, flojt, broderi... Och havet ger staendigt lugn och frihet.
lördag 15 maj 2010
Skoltågluff
Nattåg, stadsvandring i regnigt Berlin. Jag förvånas över hur liten berlinmuren var. Men det var ju såklart övervakningen och inte murens höjd eller tjocklek som var problemet. Bästa berlinguiden - Andi har vuxit upp i östtyskland och bott och jobbat i Berlin både före och efter murens fall. I Kreuzberg finns en mellanösternrestaurang som serverar en gigantisk tallrik god vegetarisk mat, cool graffiti och en fin garnaffär. Eleverna förvånas över att jag följer med dem in i en vattenpipsaffär.
På kvällarna spelar vi set och äter godis.
Nästa nattåg till Paris och vidare till Normandie. Här blåser det kallt från havet, man kan gå milslånga strandpromenader och hitta bläckfiskskelett, snäckskal och fina stenar i sanden. Efter varje högvatten finns nya fynd. Jag har egen dubbelsäng med havsutsikt, halsont och smutsiga kläder. Alla kan göra vad de behöver, stanna i sängen hela dagen eller äventyra på stranden - jag letar egentid, stickar och läser.
På kvällarna spelar vi biljard, set, uno och frågesport och dricker godisdrinkar i baren.
På den amerikanska kyrkogården finns över 9000 gravar efter landstigningen i Normandie under andra världskriget. Vi har fått lära oss en hel del om D-day. Omaha beach var en katastrofplats för 65 årsedan men är idag en fridfull semesterby.
Två gånger står vi och väntar på en buss som inte kommer, på väg till Bayeux. Andra gången ska vi med Pariståget och är halvt ihjälfrusna med bara en halv frukost i magen. Sofia fiskar fram ett visitkort från grannbyns taxi och jag ringer och svamlar på franska. Så blir vi hämtade av två bilar med plats för exakt 13 personer och avsläppta i Bayeux. Där hinner vi titta på den 900 år gamla Bayeuxtapeten som handlar om slaget vid Hastings och är intressantare än jag väntat mig. Det finns radioguide på svenska som berättar om de numrerade scenerna i broderiet. Därmed är min nästa bildlektion räddad. Efteråt dricker jag te med tre fina elever och har en riktigt mysstund.
Paris är chockartat, vandrarhemmet har klaustrofobiska rum och utanför dörren är de arabiska kvarteren med svartmarknad som hålls igång av invandrare från afrika och arabländerna. Jag håller hårt i kamera och väska och eleverna är närmast skräckslagna. Vi träffar Tinda vid Sacre coeur, som lugnar oss och beställer crêpes och drickor på ett franskmysigt café.
Nästa dag trotsar vi regnet och går på sightseeing. Mina fötter är blöta precis hela tiden (när gårdagens väta just torkat kommer nästa skur. Jag släpar runt på eleverna i converse och munkjackor och det är urlångt att gå genom centrum. Vi picknickar stående under de tätaste träd vi hittar. Båten på Seine går inte där jag tror den ska gå och vi kastar oss på en metro -för att i alla fall hälsa på eiffeltornet underifrån- och det är ett enda virrvarr av linjer med femtielva byten eller så. Det känns som om tom regnet är mitt fel stundtals och jag vill bara krypa ner i en varm torr säng.
Men på tåget hem skrattar vi åt eländet. "Vad tyckte du var värst?", "Jag har nog aldrig varit så hungrig att jag börjat gråta", "Vi bröt ihop i Notre Dame och kom på att vi inte borstat tänderna på fem dagar", "Jag gick runt och bar på den där trasiga påsen hela dagen i regnet", "Jag hade bara sandaler på mig"...
Jag har gått 183106 steg enligt min stegräknare, vilket borde vara ungefär 10 mil. Vi har spenderat 52 timmar på tåg och hemresan tog ganska exakt ett dygn.
Jag gillar verkligen sånt här, att resa runt, se nya platser, prata franska, gå med karta, sticka på tåg och äta choklad. Eleverna har varit underbara, flexibla och tillitsfulla, tagit hand om varandra och inte gnällt över strapatserna.
På kvällarna spelar vi set och äter godis.
Nästa nattåg till Paris och vidare till Normandie. Här blåser det kallt från havet, man kan gå milslånga strandpromenader och hitta bläckfiskskelett, snäckskal och fina stenar i sanden. Efter varje högvatten finns nya fynd. Jag har egen dubbelsäng med havsutsikt, halsont och smutsiga kläder. Alla kan göra vad de behöver, stanna i sängen hela dagen eller äventyra på stranden - jag letar egentid, stickar och läser.
På kvällarna spelar vi biljard, set, uno och frågesport och dricker godisdrinkar i baren.
På den amerikanska kyrkogården finns över 9000 gravar efter landstigningen i Normandie under andra världskriget. Vi har fått lära oss en hel del om D-day. Omaha beach var en katastrofplats för 65 årsedan men är idag en fridfull semesterby.
Två gånger står vi och väntar på en buss som inte kommer, på väg till Bayeux. Andra gången ska vi med Pariståget och är halvt ihjälfrusna med bara en halv frukost i magen. Sofia fiskar fram ett visitkort från grannbyns taxi och jag ringer och svamlar på franska. Så blir vi hämtade av två bilar med plats för exakt 13 personer och avsläppta i Bayeux. Där hinner vi titta på den 900 år gamla Bayeuxtapeten som handlar om slaget vid Hastings och är intressantare än jag väntat mig. Det finns radioguide på svenska som berättar om de numrerade scenerna i broderiet. Därmed är min nästa bildlektion räddad. Efteråt dricker jag te med tre fina elever och har en riktigt mysstund.
Paris är chockartat, vandrarhemmet har klaustrofobiska rum och utanför dörren är de arabiska kvarteren med svartmarknad som hålls igång av invandrare från afrika och arabländerna. Jag håller hårt i kamera och väska och eleverna är närmast skräckslagna. Vi träffar Tinda vid Sacre coeur, som lugnar oss och beställer crêpes och drickor på ett franskmysigt café.
Nästa dag trotsar vi regnet och går på sightseeing. Mina fötter är blöta precis hela tiden (när gårdagens väta just torkat kommer nästa skur. Jag släpar runt på eleverna i converse och munkjackor och det är urlångt att gå genom centrum. Vi picknickar stående under de tätaste träd vi hittar. Båten på Seine går inte där jag tror den ska gå och vi kastar oss på en metro -för att i alla fall hälsa på eiffeltornet underifrån- och det är ett enda virrvarr av linjer med femtielva byten eller så. Det känns som om tom regnet är mitt fel stundtals och jag vill bara krypa ner i en varm torr säng.Men på tåget hem skrattar vi åt eländet. "Vad tyckte du var värst?", "Jag har nog aldrig varit så hungrig att jag börjat gråta", "Vi bröt ihop i Notre Dame och kom på att vi inte borstat tänderna på fem dagar", "Jag gick runt och bar på den där trasiga påsen hela dagen i regnet", "Jag hade bara sandaler på mig"...
Jag har gått 183106 steg enligt min stegräknare, vilket borde vara ungefär 10 mil. Vi har spenderat 52 timmar på tåg och hemresan tog ganska exakt ett dygn.
Jag gillar verkligen sånt här, att resa runt, se nya platser, prata franska, gå med karta, sticka på tåg och äta choklad. Eleverna har varit underbara, flexibla och tillitsfulla, tagit hand om varandra och inte gnällt över strapatserna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)