Dagen i Aten som jag bavat for gar hittills over all forvantan. Sval morgon = Akropolis. Tank vad de kunde bygga for sa ofantligt langesen!
Shopping! Sommarklanning. En efterlangtad ring. Och sandaler - riktiga hantverk av basta skomakaren! Langre upp pa gatan pratar jag lange med en ikonmalare. Han ar en akta hantverkare han med, som arbetat i over 30 ar. Han berattar, jag fragar, han berattar mer...
Keramikos - uraldrig kyrkogard med ovantat fint museum. Ytterligare en staty som jag visade bild pa under konsthistorieperioden i vintras. Kouros - dar ar han, live!
Aten ar mysigt igen, lugnt och molningt idag. Men eftermiddagen blir anda varm och da ar det bara att banka sig med frappe, chips och skrivbok pa en skuggig uteservering och halla siesta. Jag hade velat ha siesta hemma ocksa! Vid fyra, fem orkar man ingenting oavsett vaderlek.
Syrsor, eller cikador (vad ar de for nagra nu igen?) ar oronbedovande pa vissa platser. De verkar bo i traden dar kottarna vaxer i drivor.
Jag har tillbringat natten pa farjan. Blue Star Ferries ma vara snappet lyxigare an Anek, men ack sa svart att hitta sovplats, utomhus pa dack (om man inte vill sova under tak dar halva greklands befolkning sitter och roker och pratar hela natten i ljuset av lysror). Vi fem som kommit fran campingen hamnar tillslut i samma horn. Det ar blasigt - forstas, vatten som rinner over dacket och bloter ner det mesta. Det vasnas fran skorsten och stora flaktar och lysroren blaendar. Jag vaknar hela tiden och undrar vad klockan ar, om mina vaskor ar kvar, om nagot blivit alltfor blott eller om jag missat att vi ar i hamn. Som tur ar behover jag inte ga pa toa pa natten. "Inomhus" ar en labyrint av gangar som ar tidskravande att navigera i. Jag drommer mardrommar om gorlaskiga varelser, som robusta, skrovliga skelett, fast kompakta och i gulnad sten. De bor tillsammans i morka grottor pa en avlagsen udde men anda inte langt fran goteborgs centrum. Man kan se lappstiftet darifran. De ar visserligen snalla och hjalpsamma de dar varelserna, men hu sa otacka och jag bavar infor att ga in till dem i grottorna igen.
Med eftermiddagens distans tycks de ganska intressanta fenomen. Men vilken lattnad att inte mota dem i verkliga livet!
Inatt ska jag sova pa flygplatsen, planet gar klockan 7. Undrar om jag kommer ha lite nattsomn att ta igen nar jag kommer till sverige...
måndag 26 juli 2010
Plus och minus
BRA SAKER:
Kristallklart vatten
Ata vattenmelon med sked
Hangmattan
Bada med liten tarzan i fyraarsaldern
Grekisk yoghurt med timjanhonung
Gatorna i Hora
Akvarell
Asnor
Frappe
Vinden som gor varmen uthardlig
Stenarna pa Lambi beach
Man kan kopa billig halva i ostdisken
Avflagnad farg pa batskrov
Skrivinspiration
Gammal keramik pa arkeologiska museum
Jag har lart mig tillrackligt manga grekiska bokstaver for att lasa pa skyltar (med versaler), namn pa restauranger och batar
DALIGA SAKER:
Man kan inte dricka kranvattnet pa Patmos
Gasen till stormkoket tog slut for tidigt (jag far skylla mig sjalv som inte kopte mer)
Pa eftermiddagar kan man inte rora sig eller vara i solen utan att riskera varmeslag
Myggbett
Tjejen som forsvann fran stranden
Jag ar radd for de dar taggiga, svarta som bor pa havsbottnen
Kristallklart vatten
Ata vattenmelon med sked
Hangmattan
Bada med liten tarzan i fyraarsaldern
Grekisk yoghurt med timjanhonung
Gatorna i Hora
Akvarell
Asnor
Frappe
Vinden som gor varmen uthardlig
Stenarna pa Lambi beach
Man kan kopa billig halva i ostdisken
Avflagnad farg pa batskrov
Skrivinspiration
Gammal keramik pa arkeologiska museum
Jag har lart mig tillrackligt manga grekiska bokstaver for att lasa pa skyltar (med versaler), namn pa restauranger och batar
DALIGA SAKER:
Man kan inte dricka kranvattnet pa Patmos
Gasen till stormkoket tog slut for tidigt (jag far skylla mig sjalv som inte kopte mer)
Pa eftermiddagar kan man inte rora sig eller vara i solen utan att riskera varmeslag
Myggbett
Tjejen som forsvann fran stranden
Jag ar radd for de dar taggiga, svarta som bor pa havsbottnen
Lambi-stenar
Vackrare strand far man leta efter. Stenarna ar oemotstandliga i alla sina farger. Det ar som om Poseidon skrapat sin fargpalett ned i en stor smaltdegel, rort om ett par varv och latit innehallet stelna i miljoner marmorerade droppar som strotts ut over stranden. "It is forbidden to collect stones and pebbels from the beach" star det pa en skylt. Som om man skulle kunna motsta!! Jag kan forsta att alla besokare plockar fickorna fulla tills denna spektakulara strand ar spridd over varlden istallet for norra Patmos. Men som sagt. Som att lata bli att ata mogna smultron.
Jag (som vanligtvis plockar pa mig fran de flesta strander och dessutom fran alla tva vulkaner jag varit pa) delar in stenarna i hogar. En for de jag bara maste ta med mig hem, en for de jag kan klara mig utan och en for de som jag vill ha ifall jag inte hittar nagra annu finare.
Pa vag hem. Man far skjuts till farjan och nar den gamle mannen pa campingen hjalper mig lyfta in ryggsacken i skapbilen sager han pa en blandning av grekiska och engelska: "Oj, vad tung!! Vad har du i den? Stones? Har du varit pa Lambi beach?" Jag skrattar - ertappad!
Jag (som vanligtvis plockar pa mig fran de flesta strander och dessutom fran alla tva vulkaner jag varit pa) delar in stenarna i hogar. En for de jag bara maste ta med mig hem, en for de jag kan klara mig utan och en for de som jag vill ha ifall jag inte hittar nagra annu finare.
Pa vag hem. Man far skjuts till farjan och nar den gamle mannen pa campingen hjalper mig lyfta in ryggsacken i skapbilen sager han pa en blandning av grekiska och engelska: "Oj, vad tung!! Vad har du i den? Stones? Har du varit pa Lambi beach?" Jag skrattar - ertappad!
Arki
Arki: En liten o med 50 invanare en timmes battur fran Patmos. En sadan bat hade jag velat aka till Piraeus (Aten)med. Det var nog den typen som gick pa 70-talet. I vinden pa dack blir det till slut tillrackligt kyligt for att kunna ga in och dricka varmt - det var langesen!
Uppfor en stenig brant i stekande sol for att titta pa nagon stangd liten kyrka som inte var mycket att se. Svettigt.
Stranden med turkost vatten ar en lang promenad bort, over getternas betesmark. Och trots att den utlovade sanden inte syns till och att det knappt finns nagon skugga, sa ar den val vard moedan! Jag badar i det turkosa, samlar kritvita stenar och pyttesma snackskal.
En kvinna forsvinner sparlost fran stranden. Mannen kor oroligt sin lilla bat fram och tillbaka och spanar. Vi ropar till varandra genom vinden.
I hamnen forklarar jag om och om igen. Nya personer som forstar battre engelska vinkas dit. Jag far prata med grekisk polis i telefon. Det tar laaang tid att bokstavera mitt efternamn pa engelska. Tillslut blandar jag ihop varenda bokstav. Sa ar det nar man har varsitt sprak utover, och till och med skilda alfabet.
Jag bade vill och vill inte veta vad som hant. Tank om hon drunknat medan jag lag pa stranden och laste min bok.
Godaste maten gor att dagen kanns battre igen. Grekisk glutenfri 'pizza' pa potatisbotten och mjuk getost till salladen.
Battur i solnedgangen.
Uppfor en stenig brant i stekande sol for att titta pa nagon stangd liten kyrka som inte var mycket att se. Svettigt.
Stranden med turkost vatten ar en lang promenad bort, over getternas betesmark. Och trots att den utlovade sanden inte syns till och att det knappt finns nagon skugga, sa ar den val vard moedan! Jag badar i det turkosa, samlar kritvita stenar och pyttesma snackskal.
En kvinna forsvinner sparlost fran stranden. Mannen kor oroligt sin lilla bat fram och tillbaka och spanar. Vi ropar till varandra genom vinden.
I hamnen forklarar jag om och om igen. Nya personer som forstar battre engelska vinkas dit. Jag far prata med grekisk polis i telefon. Det tar laaang tid att bokstavera mitt efternamn pa engelska. Tillslut blandar jag ihop varenda bokstav. Sa ar det nar man har varsitt sprak utover, och till och med skilda alfabet.
Jag bade vill och vill inte veta vad som hant. Tank om hon drunknat medan jag lag pa stranden och laste min bok.
Godaste maten gor att dagen kanns battre igen. Grekisk glutenfri 'pizza' pa potatisbotten och mjuk getost till salladen.
Battur i solnedgangen.
fredag 23 juli 2010
Och Ikaros flog...
Det ar latt att forsta att Ikaros kastade sig ut fran klipporna med sina bevingade fotter. Sarskilt som havet var djupblatt och glittrande under honom och himmeln molnfri med en blekrosa ton vid horisonten. Kanske sag han mot getterna som blev sma prickar pa bergssluttningen. Kanske mot olivtraden som sjonk for varje vingtag.
Nog flog han hogre an faglarna innan vaxet borjade smalta. Han markte det inte forst i sitt hogmod. Och vem skulle inte bli hogmodig vid utsikten att na solen? Om fjadrarna varit sammansatta av nagot mer varmetaligt hade han kanske lyckats. Kunnat rora solstralarna med sina bara fingrar, stracka ut armar och ben mot solskivans kanter och forega Leonardo i studiet av de manskliga proportionerna.
Da hade Ikaros sluppit atervanda till jorden som en forlorare. Eller gjorde han? Det tacker inte min mytologikannedom.
Kanske dog han martyrdoden for vetenskapen. Eller for sin demonstration av hogmodets uppgang och fall, da han stortade mot vagorna. Kastades hans kropp mot sylvassa klippor, eller simmade han i land med den besegrades uppgivna leeende? Var de ododliga, Ikarosoch de andra? Eller hyllas hans blodsoffer av efterlevande?
Hur modig var inte denne yngling som trodde pa sin sak anda in i doden. Likt det mod som aterfinns hos sjlvmordsbombarna. Men Ikaros offrade sig inte for sin tros skull och inte for att blidka hogre makter. Sjalva solen blev ju hans fall! Han riskerade livet for att flyga hogre an nagon - dodlig eller ododlig - fore honom.
Kanske var han bara ett offet for ungdomens ofardiga hjarnstruktur. Da visserligen riskbedomning men ack sa knappvardigt konsekvenstankande annu utvecklats. Samma just strukturerade formaga som far mig att avsta fran att barfota bestiga de hoga, vassa klippblock jag simmat ut till. Det som far mig att avsta fran risken att storta ner och slas blodig innan jag drunknar. Det som gor tillvaron lite mindre spannande - och mig lite mindre lik Ikaros.
Nog flog han hogre an faglarna innan vaxet borjade smalta. Han markte det inte forst i sitt hogmod. Och vem skulle inte bli hogmodig vid utsikten att na solen? Om fjadrarna varit sammansatta av nagot mer varmetaligt hade han kanske lyckats. Kunnat rora solstralarna med sina bara fingrar, stracka ut armar och ben mot solskivans kanter och forega Leonardo i studiet av de manskliga proportionerna.
Da hade Ikaros sluppit atervanda till jorden som en forlorare. Eller gjorde han? Det tacker inte min mytologikannedom.
Kanske dog han martyrdoden for vetenskapen. Eller for sin demonstration av hogmodets uppgang och fall, da han stortade mot vagorna. Kastades hans kropp mot sylvassa klippor, eller simmade han i land med den besegrades uppgivna leeende? Var de ododliga, Ikarosoch de andra? Eller hyllas hans blodsoffer av efterlevande?
Hur modig var inte denne yngling som trodde pa sin sak anda in i doden. Likt det mod som aterfinns hos sjlvmordsbombarna. Men Ikaros offrade sig inte for sin tros skull och inte for att blidka hogre makter. Sjalva solen blev ju hans fall! Han riskerade livet for att flyga hogre an nagon - dodlig eller ododlig - fore honom.
Kanske var han bara ett offet for ungdomens ofardiga hjarnstruktur. Da visserligen riskbedomning men ack sa knappvardigt konsekvenstankande annu utvecklats. Samma just strukturerade formaga som far mig att avsta fran att barfota bestiga de hoga, vassa klippblock jag simmat ut till. Det som far mig att avsta fran risken att storta ner och slas blodig innan jag drunknar. Det som gor tillvaron lite mindre spannande - och mig lite mindre lik Ikaros.
söndag 18 juli 2010
En annan del av gud
I grottan dar Johannes fatt sina uppenbarelser ar det nu en kyrka. Jag hor sang redan i trapporna dit ner. En snall dam visar de marinbla lanekjolarna som nar ner till fotterna. Jag smyger in. Det ar morkt och luktar rokelse, prasten sjunger pa latin, tror jag. Stamningen ar magisk. En tant kommer snart fra och korsar sig flera ganger medan hon gestikulerar bestamt att jag inte far ha korslagda ben. Jaha. Jag undrar hur manga fler jag upprort med min omedvetna vana. Jag kanner mig lite dum som gjort fel, utpekad och kritiserad. Sedan tycker jag synd om de som lever i en tillvaro full av fel. Vad ar det mer man maste avsta fran forutom att korsa benen i kyrkan? Som ar sa viktigt att man tillrattavisar framlingar.
De tillkallar en annan del av gud, tanker jag. Min gud finns i naturen, i hav, berg, skog, himmel. Massan intensifieras. Maen jag inte kan se sjunger och prasten rabblar, skramlar med nagot jag inte vet namnet pa. Rokelsen ar tjock och manga tander ljus, korsar sig gang pa gang, ber, staller sig upp fran och till. Jag borjar kanna mig obehaglig till mods. Utelamnad och med allt storre avstand till min egen gudom. Jag har inte vagat rora mig men nu langtar jag ut. Darute ar sol och vind och himmel.
De tillkallar en annan del av gud, tanker jag. Min gud finns i naturen, i hav, berg, skog, himmel. Massan intensifieras. Maen jag inte kan se sjunger och prasten rabblar, skramlar med nagot jag inte vet namnet pa. Rokelsen ar tjock och manga tander ljus, korsar sig gang pa gang, ber, staller sig upp fran och till. Jag borjar kanna mig obehaglig till mods. Utelamnad och med allt storre avstand till min egen gudom. Jag har inte vagat rora mig men nu langtar jag ut. Darute ar sol och vind och himmel.
Ur dagboken: Langtorna
Jag har hittat en hangmatta. Eller hittat och hittat, jag sag den forsta formiddagen har men idag var den inte ihopbunden sa jag provlag den. Lange. Innan killen som hangt upp den kom forbi.
Under den langa stunden i hangmattan insag jag att det var just vad jag langtat efter hela aret. Skyddande ljusgrona tradkronor ovanfor, vaggande, halvt skymd och med utsikt over havet. Mycket mer kan man inte begara. Jag lag dar och tankte och tankte och kande att har kanske jag till och med kunde bli klar.
Igar kvall satt jag lange pa stranden och ovade pa flojten. Det lat inte sa vackert men ett par stycken kom forbi och lyssnade anda. Sedan blev det stjarnklart och jag lag pa en sten och hittade pa egna stjarnbilder. Sadant har jag ocksa langtat efter lange, lange. Nar vindarna da och da blaste undan sarongen fran benen fros jag nastan lite. Det var sa skont.
Under den langa stunden i hangmattan insag jag att det var just vad jag langtat efter hela aret. Skyddande ljusgrona tradkronor ovanfor, vaggande, halvt skymd och med utsikt over havet. Mycket mer kan man inte begara. Jag lag dar och tankte och tankte och kande att har kanske jag till och med kunde bli klar.
Igar kvall satt jag lange pa stranden och ovade pa flojten. Det lat inte sa vackert men ett par stycken kom forbi och lyssnade anda. Sedan blev det stjarnklart och jag lag pa en sten och hittade pa egna stjarnbilder. Sadant har jag ocksa langtat efter lange, lange. Nar vindarna da och da blaste undan sarongen fran benen fros jag nastan lite. Det var sa skont.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)