Det har varit en riktig sommar. Avslut. Paus. Nytt. Så som det ska vara.
Waldorfkursvecka
Grekland
Nyhamn: Mina barfotafötter trampar varje välkänd vrå hemma hos mormor och morfar. Det är lite som att vara barn igen. Men med den vuxnes frihet. Första morgonen hann jag inte äta frukost innan det var middag. Andra morgonen hann jag nätt och jämt duka undan frukosten innan middagen kom på bordet. Tredje dagen var det visst någon timme mellan måltiderna. Efter middagen är det efterätt och sedan siesta och när man vaknat till är det kaffe. Mycket bekväma dagar med andra ord. Och att nytvättade kläder kan vara så ljuvligt! Min hemmastrand vid Skälebäcken slår faktiskt Greklandsstränderna på många sätt. Vattnet har precis samma salthalt som kroppen och det är alldeles lent. Sanden är lagom fin och torr. Och det är lugnt och vackert.
I ett par års tid har morfar försökt få tag i ull till mig via sina kontakter. Jag har ju bott trångt, flyttat och jobbat massvis så det har visserligen inte varit någon brådska men däremot efterlängtat. För en tid sedan hade han läst om en ny fåruppfödning i bygden och hört av sig till dem. Det visade sig vara min gamla klasskompis från grundskolan, Otto som startat en fårfarm på föräldragården han övertagit. Just när jag var i Nyhamn hade hembygdsföreningen en träff hemma hos honom. Jag och Mona utbytte vegetarianers ögonkast medan vi lyssnade på hur köttproduktionen gick till. Men här fanns ungt, engagerat helhetstänk. Vi häpnade alla över demonstrationen av hur vallhundar arbetar. Att valla får var verkligen det absolut roligaste hunden visste. Får jag börja-får jag börja-får jag börja??? JAAA!!! Äntligen! Jag är kung! Jag är lyckligast i världen!! - Nej! Måste jag verkligen ligga still redan? Det gick inte att ta miste på vad den tänkte.
Morfar frågade om ull igen och Otto sa; javisst, hur mycket vill du ha? Vi har ingenting att göra med den hur gärna vi än vill.
Det blev picknick i en vacker hage och mormor sa saker i stil med: Kan töserna sitta här på filten? Det får man inte höra så ofta varken när man är 26 eller 49 år. Så det gäller att passa på och njuta.
Sista kvällen visade morfar mig en gammal skrivbok från 1800-talet med svartkonster i. Gud så spännande det var! Och som jag hade velat veta vad som stod på de bortklippta sidorna och under överstrykningarna med bläck.
Urkult: Det är sommarens sista utflykt. Med mellanlandning hos Åsa i idyllen. Tid att bara vara. Sedan tio timmars bussresa i charmig 60-talsbuss från Stockholm. Jag pratade om livet med min granne Marie som sedan även kom att bli tältgranne. Dopp i älven och soltorka i gräset. Ångermanländsk natur. Bra musik. Fina flummarknader. Jag träffade en klasskompis från waldorfkursen som sålde poj och fina skor och en miljon andra saker. Billig veganmat. Vänner att stöta ihop med då och då med en kram och så många ord som lämpade sig för stunden. Och jag sov som en prinsessa i tältet. Jag kan bli så lycklig bara av en sån sak som att borsta tänderna under bar himmel.
Tio timmar tillbaka till Stockholm. Inga tåg eller nattbussar med plats kvar. Natt på stan. Varför får man inte sova på centralen efter tolv. Varför finns det inga lugna krogar öppna på söndagsnätterna i huvudstaden? Varför får man inte ligga ner på cityterminalens bänkar när den väl öppnat? En påminnelse om att sömnbrist är tortyr.
Men jag har haft det så gott. Känner mig rustad för höstens strapatser. Inspirerad att börja jobba. Möta de nya och de gamla. Och att ta mig med sommaravslappningen till höstens stunder av ledighet. Att kunna vara harmonisk och kreativ i vardagen. Det ska bli det kommande årets träningsuppgift.
onsdag 18 augusti 2010
måndag 26 juli 2010
Valsignade moln over Aten
Dagen i Aten som jag bavat for gar hittills over all forvantan. Sval morgon = Akropolis. Tank vad de kunde bygga for sa ofantligt langesen!
Shopping! Sommarklanning. En efterlangtad ring. Och sandaler - riktiga hantverk av basta skomakaren! Langre upp pa gatan pratar jag lange med en ikonmalare. Han ar en akta hantverkare han med, som arbetat i over 30 ar. Han berattar, jag fragar, han berattar mer...
Keramikos - uraldrig kyrkogard med ovantat fint museum. Ytterligare en staty som jag visade bild pa under konsthistorieperioden i vintras. Kouros - dar ar han, live!
Aten ar mysigt igen, lugnt och molningt idag. Men eftermiddagen blir anda varm och da ar det bara att banka sig med frappe, chips och skrivbok pa en skuggig uteservering och halla siesta. Jag hade velat ha siesta hemma ocksa! Vid fyra, fem orkar man ingenting oavsett vaderlek.
Syrsor, eller cikador (vad ar de for nagra nu igen?) ar oronbedovande pa vissa platser. De verkar bo i traden dar kottarna vaxer i drivor.
Jag har tillbringat natten pa farjan. Blue Star Ferries ma vara snappet lyxigare an Anek, men ack sa svart att hitta sovplats, utomhus pa dack (om man inte vill sova under tak dar halva greklands befolkning sitter och roker och pratar hela natten i ljuset av lysror). Vi fem som kommit fran campingen hamnar tillslut i samma horn. Det ar blasigt - forstas, vatten som rinner over dacket och bloter ner det mesta. Det vasnas fran skorsten och stora flaktar och lysroren blaendar. Jag vaknar hela tiden och undrar vad klockan ar, om mina vaskor ar kvar, om nagot blivit alltfor blott eller om jag missat att vi ar i hamn. Som tur ar behover jag inte ga pa toa pa natten. "Inomhus" ar en labyrint av gangar som ar tidskravande att navigera i. Jag drommer mardrommar om gorlaskiga varelser, som robusta, skrovliga skelett, fast kompakta och i gulnad sten. De bor tillsammans i morka grottor pa en avlagsen udde men anda inte langt fran goteborgs centrum. Man kan se lappstiftet darifran. De ar visserligen snalla och hjalpsamma de dar varelserna, men hu sa otacka och jag bavar infor att ga in till dem i grottorna igen.
Med eftermiddagens distans tycks de ganska intressanta fenomen. Men vilken lattnad att inte mota dem i verkliga livet!
Inatt ska jag sova pa flygplatsen, planet gar klockan 7. Undrar om jag kommer ha lite nattsomn att ta igen nar jag kommer till sverige...
Shopping! Sommarklanning. En efterlangtad ring. Och sandaler - riktiga hantverk av basta skomakaren! Langre upp pa gatan pratar jag lange med en ikonmalare. Han ar en akta hantverkare han med, som arbetat i over 30 ar. Han berattar, jag fragar, han berattar mer...
Keramikos - uraldrig kyrkogard med ovantat fint museum. Ytterligare en staty som jag visade bild pa under konsthistorieperioden i vintras. Kouros - dar ar han, live!
Aten ar mysigt igen, lugnt och molningt idag. Men eftermiddagen blir anda varm och da ar det bara att banka sig med frappe, chips och skrivbok pa en skuggig uteservering och halla siesta. Jag hade velat ha siesta hemma ocksa! Vid fyra, fem orkar man ingenting oavsett vaderlek.
Syrsor, eller cikador (vad ar de for nagra nu igen?) ar oronbedovande pa vissa platser. De verkar bo i traden dar kottarna vaxer i drivor.
Jag har tillbringat natten pa farjan. Blue Star Ferries ma vara snappet lyxigare an Anek, men ack sa svart att hitta sovplats, utomhus pa dack (om man inte vill sova under tak dar halva greklands befolkning sitter och roker och pratar hela natten i ljuset av lysror). Vi fem som kommit fran campingen hamnar tillslut i samma horn. Det ar blasigt - forstas, vatten som rinner over dacket och bloter ner det mesta. Det vasnas fran skorsten och stora flaktar och lysroren blaendar. Jag vaknar hela tiden och undrar vad klockan ar, om mina vaskor ar kvar, om nagot blivit alltfor blott eller om jag missat att vi ar i hamn. Som tur ar behover jag inte ga pa toa pa natten. "Inomhus" ar en labyrint av gangar som ar tidskravande att navigera i. Jag drommer mardrommar om gorlaskiga varelser, som robusta, skrovliga skelett, fast kompakta och i gulnad sten. De bor tillsammans i morka grottor pa en avlagsen udde men anda inte langt fran goteborgs centrum. Man kan se lappstiftet darifran. De ar visserligen snalla och hjalpsamma de dar varelserna, men hu sa otacka och jag bavar infor att ga in till dem i grottorna igen.
Med eftermiddagens distans tycks de ganska intressanta fenomen. Men vilken lattnad att inte mota dem i verkliga livet!
Inatt ska jag sova pa flygplatsen, planet gar klockan 7. Undrar om jag kommer ha lite nattsomn att ta igen nar jag kommer till sverige...
Plus och minus
BRA SAKER:
Kristallklart vatten
Ata vattenmelon med sked
Hangmattan
Bada med liten tarzan i fyraarsaldern
Grekisk yoghurt med timjanhonung
Gatorna i Hora
Akvarell
Asnor
Frappe
Vinden som gor varmen uthardlig
Stenarna pa Lambi beach
Man kan kopa billig halva i ostdisken
Avflagnad farg pa batskrov
Skrivinspiration
Gammal keramik pa arkeologiska museum
Jag har lart mig tillrackligt manga grekiska bokstaver for att lasa pa skyltar (med versaler), namn pa restauranger och batar
DALIGA SAKER:
Man kan inte dricka kranvattnet pa Patmos
Gasen till stormkoket tog slut for tidigt (jag far skylla mig sjalv som inte kopte mer)
Pa eftermiddagar kan man inte rora sig eller vara i solen utan att riskera varmeslag
Myggbett
Tjejen som forsvann fran stranden
Jag ar radd for de dar taggiga, svarta som bor pa havsbottnen
Kristallklart vatten
Ata vattenmelon med sked
Hangmattan
Bada med liten tarzan i fyraarsaldern
Grekisk yoghurt med timjanhonung
Gatorna i Hora
Akvarell
Asnor
Frappe
Vinden som gor varmen uthardlig
Stenarna pa Lambi beach
Man kan kopa billig halva i ostdisken
Avflagnad farg pa batskrov
Skrivinspiration
Gammal keramik pa arkeologiska museum
Jag har lart mig tillrackligt manga grekiska bokstaver for att lasa pa skyltar (med versaler), namn pa restauranger och batar
DALIGA SAKER:
Man kan inte dricka kranvattnet pa Patmos
Gasen till stormkoket tog slut for tidigt (jag far skylla mig sjalv som inte kopte mer)
Pa eftermiddagar kan man inte rora sig eller vara i solen utan att riskera varmeslag
Myggbett
Tjejen som forsvann fran stranden
Jag ar radd for de dar taggiga, svarta som bor pa havsbottnen
Lambi-stenar
Vackrare strand far man leta efter. Stenarna ar oemotstandliga i alla sina farger. Det ar som om Poseidon skrapat sin fargpalett ned i en stor smaltdegel, rort om ett par varv och latit innehallet stelna i miljoner marmorerade droppar som strotts ut over stranden. "It is forbidden to collect stones and pebbels from the beach" star det pa en skylt. Som om man skulle kunna motsta!! Jag kan forsta att alla besokare plockar fickorna fulla tills denna spektakulara strand ar spridd over varlden istallet for norra Patmos. Men som sagt. Som att lata bli att ata mogna smultron.
Jag (som vanligtvis plockar pa mig fran de flesta strander och dessutom fran alla tva vulkaner jag varit pa) delar in stenarna i hogar. En for de jag bara maste ta med mig hem, en for de jag kan klara mig utan och en for de som jag vill ha ifall jag inte hittar nagra annu finare.
Pa vag hem. Man far skjuts till farjan och nar den gamle mannen pa campingen hjalper mig lyfta in ryggsacken i skapbilen sager han pa en blandning av grekiska och engelska: "Oj, vad tung!! Vad har du i den? Stones? Har du varit pa Lambi beach?" Jag skrattar - ertappad!
Jag (som vanligtvis plockar pa mig fran de flesta strander och dessutom fran alla tva vulkaner jag varit pa) delar in stenarna i hogar. En for de jag bara maste ta med mig hem, en for de jag kan klara mig utan och en for de som jag vill ha ifall jag inte hittar nagra annu finare.
Pa vag hem. Man far skjuts till farjan och nar den gamle mannen pa campingen hjalper mig lyfta in ryggsacken i skapbilen sager han pa en blandning av grekiska och engelska: "Oj, vad tung!! Vad har du i den? Stones? Har du varit pa Lambi beach?" Jag skrattar - ertappad!
Arki
Arki: En liten o med 50 invanare en timmes battur fran Patmos. En sadan bat hade jag velat aka till Piraeus (Aten)med. Det var nog den typen som gick pa 70-talet. I vinden pa dack blir det till slut tillrackligt kyligt for att kunna ga in och dricka varmt - det var langesen!
Uppfor en stenig brant i stekande sol for att titta pa nagon stangd liten kyrka som inte var mycket att se. Svettigt.
Stranden med turkost vatten ar en lang promenad bort, over getternas betesmark. Och trots att den utlovade sanden inte syns till och att det knappt finns nagon skugga, sa ar den val vard moedan! Jag badar i det turkosa, samlar kritvita stenar och pyttesma snackskal.
En kvinna forsvinner sparlost fran stranden. Mannen kor oroligt sin lilla bat fram och tillbaka och spanar. Vi ropar till varandra genom vinden.
I hamnen forklarar jag om och om igen. Nya personer som forstar battre engelska vinkas dit. Jag far prata med grekisk polis i telefon. Det tar laaang tid att bokstavera mitt efternamn pa engelska. Tillslut blandar jag ihop varenda bokstav. Sa ar det nar man har varsitt sprak utover, och till och med skilda alfabet.
Jag bade vill och vill inte veta vad som hant. Tank om hon drunknat medan jag lag pa stranden och laste min bok.
Godaste maten gor att dagen kanns battre igen. Grekisk glutenfri 'pizza' pa potatisbotten och mjuk getost till salladen.
Battur i solnedgangen.
Uppfor en stenig brant i stekande sol for att titta pa nagon stangd liten kyrka som inte var mycket att se. Svettigt.
Stranden med turkost vatten ar en lang promenad bort, over getternas betesmark. Och trots att den utlovade sanden inte syns till och att det knappt finns nagon skugga, sa ar den val vard moedan! Jag badar i det turkosa, samlar kritvita stenar och pyttesma snackskal.
En kvinna forsvinner sparlost fran stranden. Mannen kor oroligt sin lilla bat fram och tillbaka och spanar. Vi ropar till varandra genom vinden.
I hamnen forklarar jag om och om igen. Nya personer som forstar battre engelska vinkas dit. Jag far prata med grekisk polis i telefon. Det tar laaang tid att bokstavera mitt efternamn pa engelska. Tillslut blandar jag ihop varenda bokstav. Sa ar det nar man har varsitt sprak utover, och till och med skilda alfabet.
Jag bade vill och vill inte veta vad som hant. Tank om hon drunknat medan jag lag pa stranden och laste min bok.
Godaste maten gor att dagen kanns battre igen. Grekisk glutenfri 'pizza' pa potatisbotten och mjuk getost till salladen.
Battur i solnedgangen.
fredag 23 juli 2010
Och Ikaros flog...
Det ar latt att forsta att Ikaros kastade sig ut fran klipporna med sina bevingade fotter. Sarskilt som havet var djupblatt och glittrande under honom och himmeln molnfri med en blekrosa ton vid horisonten. Kanske sag han mot getterna som blev sma prickar pa bergssluttningen. Kanske mot olivtraden som sjonk for varje vingtag.
Nog flog han hogre an faglarna innan vaxet borjade smalta. Han markte det inte forst i sitt hogmod. Och vem skulle inte bli hogmodig vid utsikten att na solen? Om fjadrarna varit sammansatta av nagot mer varmetaligt hade han kanske lyckats. Kunnat rora solstralarna med sina bara fingrar, stracka ut armar och ben mot solskivans kanter och forega Leonardo i studiet av de manskliga proportionerna.
Da hade Ikaros sluppit atervanda till jorden som en forlorare. Eller gjorde han? Det tacker inte min mytologikannedom.
Kanske dog han martyrdoden for vetenskapen. Eller for sin demonstration av hogmodets uppgang och fall, da han stortade mot vagorna. Kastades hans kropp mot sylvassa klippor, eller simmade han i land med den besegrades uppgivna leeende? Var de ododliga, Ikarosoch de andra? Eller hyllas hans blodsoffer av efterlevande?
Hur modig var inte denne yngling som trodde pa sin sak anda in i doden. Likt det mod som aterfinns hos sjlvmordsbombarna. Men Ikaros offrade sig inte for sin tros skull och inte for att blidka hogre makter. Sjalva solen blev ju hans fall! Han riskerade livet for att flyga hogre an nagon - dodlig eller ododlig - fore honom.
Kanske var han bara ett offet for ungdomens ofardiga hjarnstruktur. Da visserligen riskbedomning men ack sa knappvardigt konsekvenstankande annu utvecklats. Samma just strukturerade formaga som far mig att avsta fran att barfota bestiga de hoga, vassa klippblock jag simmat ut till. Det som far mig att avsta fran risken att storta ner och slas blodig innan jag drunknar. Det som gor tillvaron lite mindre spannande - och mig lite mindre lik Ikaros.
Nog flog han hogre an faglarna innan vaxet borjade smalta. Han markte det inte forst i sitt hogmod. Och vem skulle inte bli hogmodig vid utsikten att na solen? Om fjadrarna varit sammansatta av nagot mer varmetaligt hade han kanske lyckats. Kunnat rora solstralarna med sina bara fingrar, stracka ut armar och ben mot solskivans kanter och forega Leonardo i studiet av de manskliga proportionerna.
Da hade Ikaros sluppit atervanda till jorden som en forlorare. Eller gjorde han? Det tacker inte min mytologikannedom.
Kanske dog han martyrdoden for vetenskapen. Eller for sin demonstration av hogmodets uppgang och fall, da han stortade mot vagorna. Kastades hans kropp mot sylvassa klippor, eller simmade han i land med den besegrades uppgivna leeende? Var de ododliga, Ikarosoch de andra? Eller hyllas hans blodsoffer av efterlevande?
Hur modig var inte denne yngling som trodde pa sin sak anda in i doden. Likt det mod som aterfinns hos sjlvmordsbombarna. Men Ikaros offrade sig inte for sin tros skull och inte for att blidka hogre makter. Sjalva solen blev ju hans fall! Han riskerade livet for att flyga hogre an nagon - dodlig eller ododlig - fore honom.
Kanske var han bara ett offet for ungdomens ofardiga hjarnstruktur. Da visserligen riskbedomning men ack sa knappvardigt konsekvenstankande annu utvecklats. Samma just strukturerade formaga som far mig att avsta fran att barfota bestiga de hoga, vassa klippblock jag simmat ut till. Det som far mig att avsta fran risken att storta ner och slas blodig innan jag drunknar. Det som gor tillvaron lite mindre spannande - och mig lite mindre lik Ikaros.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)