Det ar det har med rytm. Jag har upphavt den vanliga och ska hitta den nya, semesterrytmen. Eller leva med franvaron av den. Det ar harligt att vakna pa morgonen och veta att jag ska agna dagen och morgondagen och de kommande dagarna at precis det jag har lust med. Men samtidigt behovs ramarna och formen - tanker jag redan nu.
***
Jag forsoker ge mig sjalv tystnad. Tror att jag behover den. For att hora vad jag tanker. Kanner. Onskar och vill. Men det ar inte helt latt och ett visst mod och sjalvdisciplin kravs ocksa. Ansalange tar jag det som det kommer. Time for timme. Jag maste inget. Kravlost. Nar upplever man det hemma i vardagen?
***
Jag oroar mig mer. Haller pa att forlora ododligheten som hor till ungdomen. Jag ar i alla fall tryggare i mig sjalv och tar mig med ro. Jag vet i alla fall att njuta av langsamhetens lov. Att gora allt med ro och lite mer narvaro an jag brukar. Ingenting at brattom. Varken i evigheten eller pa greklandssemestern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar